cherinne

Sist jag nämnde kärlek så berättade jag om David som jag hade träffat... Jora, vi var jättekära! Eller vänta nu... JAG var det iallafall. Han hävdade att han var det men han visade något helt annat... Vi träffades första gången IRL 20 mars och jag hittade ett mail som jag skrev till honom den 5 april:

Jag är inte orolig, det är bara att som du beter dig, får mig att undra över om du verkligen tycker om mig så mycket som du påstår.. Du reagerar inte ens över att du gör mig ledsen och upprörd. DET tycker jag är konstigt...

Menar du förresten att du hittade på igårkväll(och kvällen innan) att du mådde dåligt? Eftersom du nu helt plötsligt säger att du måste skära ner på kostnaderna... (vilket får det att låta som att det var DÄRFÖR du inte kunde ringa) Och om nu så är fallet varför i hela friden har du inte sagt det? För i så fall får jag ringa. Nu har jag låtit dig ringa 99% av gångerna eftersom du förmodligen har lite bättre ekonomi än mig men är det så att du måste dra ner på tel.kostnader så vill jag gärna veta det så att JAG kan ringa dig istället.

Jag är av den åsikten att man ska kommunicera och berätta saker för varandra i ett förhållande...

Och som jag sa på telefon, ska vi få det här att funka så behöver jag iallafall få prata med dig. Och tycker du att vi redan nu har för mycket kontakt så kan vi lägga ner på en gång för då kommer aldrig det här funka. Ja, inte för mig alltså...

Jag accepterar och respekterar fullständigt att du måste jobba mycket men jag vill ha livstecken från dig ibland. Men för mig betyder ett kort telefonsamtal 1000 gånger mer än ett sms som säger nada.

Det kan bli så jävla mycket missförstånd med sms också.. man ser inte ansiktsuttryck osv.. Been there done that, orkar inte det igen... Jag menar inte att jag inte vill ha några sms från dig, för det är inte det jag säger, men jag försöker förklara att jag uppskattar MER ett kort tel.samtal än ett kallt sms.

Jag hoppas att vi kan prata ut idag.

Kram
Pia

Och här är hans svar:

Har naturligtvis inte tänkt på det sättet.
Angående hur jag mått, det ljuger jag inte om, ang. tele så är det så att under tiden jag väntar på mina företagsabb. sitter jag med ett kontantkort som jag fyller på hur ofta som helst just nu. Inget med det men eftersom mitt internet inte är klart måste jag ner på staden och köpa vilket inte blir av när jag jobbar.

men jag ska tänka på vad du skriver, jag är ledsen att du missuppfattat mig, jag ljuger aldrig om hur jag känner, tro aldrig det, jag har blivit kär i dig och tycker om dig massor.

jag vet att du respekterar att jag jobbar och så, och jag lovar att jag ska bli bättre på att ringa dig.

Det stora problemet jag har är att det tar lite på mig att ringa eftersom du kanske säger nåt jag inte vill höra.
Men du har rätt, jag tvivlar inte längre på att du känner som du säger så jag är inte rädd för det mer.

jag vill naturligtvis inte att vi ska bryta, det är inte det allt detta handlar om.

Jag sticker ner på stan lite senare och hämtar lite pengar till mobilen och ringer dig sedan.

Jag har pratat med dem om telefon och det verkar som jag får den innan helgen, då blir det genast lite lättare att prata eftersom jag dessutom har lite dassig sändning hemma.

Jag lovar att tänka på vad du har skrivit..
jag saknar faktiskt dig massor och hoppas att du saknar mig lite med.

Puss.
PS. Var aldrig rädd för att ringa eller skicka sms, svarar jag inte ringer jag upp för då är jag upptagen. DS.
***
Det lät ju gulligt eller hur? Jo, tjena.... Han bedyrade att han skulle bli bättre på att höra av sig... t.ex. så skickar han ett sms "Jag hör av mig senare". Vilket skulle betyda att han skulle ringa mig på kvällen. Då kommer det ett sms "Jag mår dåligt så jag går och lägger mig. Hör av mig imorgon. Puss." Tack för den... Eftersom han bor i Norrköping så tycker jag det är viktigt att man får prata med varandra...(och jag i Sthlm) Jag sa också till honom "om du orkar skriva ett sms så orkar du väl ringa i 20 sek.?" "Jag lovar, det ska inte hända igen.." Nej, just det... så hände det igen... och igen... åsså igen...

Det som var droppen var det som hände under v.16. Han skulle komma till mig på onsdagen... sen på torsdagen... sen på fredagen... Men SEN! På lördagen, jora, då var det helt 100 att han skulle komma. Jag sa "jag tror det inte förrän jag ser dig här". Men det kunde jag lita på.... Jo, tjena... Jag och barnen var på Grönan (lör.23/4) tillsammans med brorsan och hans familj. Skitbra, tyckte jag.. då kunde han hämta upp hos på vägen till mig. Han ringer mig kl.15 och säger att han vaknat till liv, han ska bara till sin syrra och äta, sen åker han... Ok, fint, tycker jag. Kl.18 ringer jag honom och då hade  middagen tydligen blivit försenad... Nu skulle han bara klippa sig och SEN skulle han åka. Hur kär tror ni att han var på en skala? Tillåt mig att gapskratta liksom.... Till saken hör också att vi inte hade setts på nästan 4 veckor så då kan man tycka att man verkligen skulle VILJA träffas, så fort som möjligt... Men om vi säger såhär, jag låg väl ungefär på prio 189 på hans lista.

Ca 21.30 hör jag då äntligen ifrån honom... (avancerad klippning det där ;-)) Då ringer han och berättar att han måste åka till Italien... hans kollega som skulle köra dit låg på sjukhus, så han måste fixa det. Ingenting om hur ledsen han är, för att det blivit som det blivit.. Bara: "Jag e så jävla förbannad, det här kostar mig 15.000". Som att jag bryr mig om hur jävla mycket pengar det kostar honom?? Så säger han också: "Är du uppe ett tag till" Ja, svarar jag... "Då ringer jag dig om några timmar". Ok, fint... Han berättade också att han skulle komma hem på tisdagen.

Tisdagen kommer och han har fortfarande inte hört av sig. Inte ens ett endaste litet av hans kära sms som han annars gärna skickar istället för att ringa. Jag ringer honom på kvällen,  inget svar förstås... 5 gånger ringer jag och sista gången lämnar jag ett meddalande: "Eftersom det var över 72 timmar sedan du skulle ringa mig om 'några timmar' så vore det trevligt om du kunde höra av dig" - ja, någonting i den stilen....

På morgonen kommer det ett sms: "Är kvar i Italien. Kommer hem imorgon bitti. Fick vänta på delarna. Jag hör av mig när jag är hemma. Puss."

Charmigt, eller hur?

Några timmar senare fick han ett tilbaka, av mig: "Jag förstår vinken, du behöver inte höra av dig något mer. Jag förtjänar bättre än att bli behandlad som skit. Du visar 0 respekt. Ha ett bra liv!"

Senare så kan jag dessvärre inte släppa det här, eftersom JAG trots allt var kär i honom... ringer honom men bara signaler fram och så hans mobilsvar... Ber honom ringa mig eftersom jag ville prata med honom. Jag hade trots allt bestämt mig för att det var slut, men någonstans i min sjuka hjärna ville jag ändå höra hans dåliga ursäkter.. Jag vet, man är konstigt funtad ;-)) Tror ni han hör av sig?

Men igår fick jag då äntligen ett livstecken från honom.... För grejen var den att kvällen innan så trodde jag att han hade blockat mig på skype och då blev jag så upprörd att jag skickade ett sms: "Hej Fegis! Jag hoppas verkligen att du skickar min mobil annars vill jag ha pengarna för den".

Såhär löd sms:et som kom: "Jag skickar telen när jag kommer till sverige igen. Befinner mig på ett sjukhus i tyskland efter en olycka. Men mår bra nu så får nog åka hem i veckan. Hör av mig när jag skickat den. Jag kan inte svara nu men kan ta sms."

Mitt svar: "Vad skönt att äntligen få höra ifrån dig, har ju varit orolig vet du.. Hur skadad är du?? Ja, skicka gärna mobilen eller kom förbi med den om du har vägarna förbi. Tackar som frågar, själv mår jag fint, röker 2 p om dagen å dricker mig mätt på folköl;-) Hoppas du mår bättre snart då!:-)"

När jag frågar honom om hur skadad han är så förstår han inte att jag undrar hur skadad han är i huvudet utan tror givetvis att jag undrar över hans fysiska skador..... (obs! ironisk ;-))

DD: Jag har skadat ryggen en del och brytit 4 revben och ena armen. Du ska ta det lugnt, nu blir jag orolig för dig.

Jag: Jag tar det ju lugnt, solar, dricker öl, röker och kräks - kan livet bli bättre!? =D Förresten så har du aldrig tidigare brytt dig om hur jag mår eller känner, varför börja nu?  Det enda som betyder nåt för dig är DU och pengar.

Visst verkar han väl vara en charmig kille??