Äntligen hemma!
Jag hade lite ont i huvudet idag och antingen var det för att jag var överarbetad eller för att jag tagit sömntabletter i så många dagar nu. Ikväll ska jag ta 1,5 proppis plus 1 zyprexa. Mailade min läkare och frågade igen om zyprexa och det var ok att ta det. Han skrev att jag skulle höra av mig om jag ville ha lite tätare kontakt vid förlossningen. Finns ju viss risk att jag blir speedad då.
J var här igår och det var skönt. Jag fick skälla en del... sa bland annat "en normal kille hade städat lägenheten(han kom med morgontåget och åkte hem och satt här och jobbade tills vi skulle till KS) och köpt 10 röda rosor". Då lomade han iväg och hämtade en vas med 10 röda rosor... :-P Han hade visst köpt blommor, där chockade han mig lite;-) Jag grät en skvätt också, för det gör mig så ledsen när jag tänker på hur han har behandlat mig under graviditeten.
Jag hoppas verkligen att han anstränger sig nu. Vore skönt om saker och ting kunde ordna till sig!
Guldmedlem minsann!
Undra vad man får för extraförmåner när man är guldmedlem? Får man sitta i en kungastol i biosalongen då? :-)
Varför fortsätter jag drömma?
Ja, varför är jag så förbenat naiv och godtrogen? Tror och hoppas att han helt plötsligt ska ändra sitt beteende. Lika bra att vara inställd på att han inte kommer göra det. För varför skulle han göra det nu, helt plötsligt när inte har gjort det tidigare? Jag menar, det är inte första gången jag säger till honom vad jag tycker/tänker/känner.
Jag ska försöka komma ihåg att boka en tid på Familjerådgivningen, men det lär väl inte finnas någon tid innan Lillebror kommer. Men hoppet är det sista som överger människan;-)
This sucks big time!
Nej, jag måste köra mitt race - vara ego och bara tänka på mig själv och K's bästa!!
Tippis
Ikväll är det Grey'an =)
Sköööönt, imorgon blir det en kort dag på jobbet eftersom vi ska till KS på inskrivning. 15 ska vi vara där. J ska ta tåg imorgonbitti. Hoppas han får biljett på Tradera bara... Jag kommer bli jävligt besviken om han inte kommer. Men samtidigt, what else is new liksom?
Lite konstigt, bara 2 dagar kvar på jobbet och det är inte hela dagar *tjohoooooo* :-p
Jag skulle kunna gå och lägga mig nu känns det som, men jag ska hålla mig uppe... Later!
Uppe igen...
Ikväll måste jag ta 2 proppisar. Min kropp behöver sova.
Fick halsbränna när jag låg i sängen och hittar givetvis inga rennie! *gaaaah* Köpte ju alldeles nyss nya på Apoteket, så de kan inte vara slut... men de ligger väl någonstans och skräpar...
Tänker mycket på J och funderar på om han verkligen ska ta sig i kragen. Jag VILL ju att det ska funka. Men jag vill inte ha det som vi har haft det de senaste månaderna. Nej, det vägrar jag. Så jag tänker fortsätta tänka som så att det är slut, tills han verkligen visar mig att han anstränger sig och VISAR mig att han älskar mig. Handlingar betyder så mycket mer än ord. Han är expert på att säga saker som sedan inte händer. Och jag är lika jävla dum varenda gång och tror på honom... Well, en dålig sida jag har! Att jag är fruktansvärt naiv och godtrogen.
Naptime!
Hoppas ni får en finfin onsdag gott folk!
njut livet
Ett LITET plastkort med de orden, köpte jag igår. Plus en ljushållare som var en krona och även ett litet smyckesträd. E ska få kortet med texten, passar bra in på oss som är md;-)
Nope, det går inte!
Dessutom blev jag hungrig nu, så lika bra att gå upp och äta någonting.
Ja, vad ska man säga? Några av glädjeämnena som följer med dig när du har en psykisk sjukdom;-) Ja, inte att bli hungrig mitt i natten alltså:-p
Räckte tydligen inte med 1,5 proppis...
Idag är det prick 2 veckor kvar tills jag får träffa K=) Jag kan inte fatta det!! I helgen måste jag köpa ett skötbord, eller så har jag is i magen och väntar till nästa vecka när J kommer igen. Han kommer imorgon för att vara med på inskrivningen på KS, men åker hem på fredag igen. Jag frågade om han kommer igen på måndag och då sa han Ja... Han brukar aldrig åka hit längre på måndagar, så vi får väl se... Men, det är på tiden att han gör nåt för mig, som sagt.
Och nu är det bara 3 dagar kvar att jobba!!! *SKÖÖÖNT* Fredag är dessutom halvdag, så... *wiiiiiiiiii* Idag ska jag vara på jobbet 07 för då kommer min vikarie. Vilken himla tur att hon verkar duktig! Annars hade jag ju sagt att jag kunde komma in 2 dagar i nästa vecka, vilket jag egentligen inte ville.
Hoppas verkligen att K stannar där han ska och att det blir ett planerat snitt och inget akutsnitt. Vore så skönt med en bra förlossning, för omväxlings skull;-)
Ninnis
Kan inte somna!
Det är en jävla tur att jag har mått så bra som jag har gjort... annars hade jag förmodligen legat på psyket.
Idag fick jag åka in till Förlossningen. Det var nämligen blött i trosorna idag - IGEN... likadant som igår... och då tänkte jag att det är bäst att ringa och höra vad de säger. Med T och N så gick det inte att undgå att det var vattnet som gick men man har ju hört att det kan sippra ut också... Förlossningen tyckte jag skulle åka in, inom några timmar och kolla upp det. Marran var snäll och skjutsade mig och stannade kvar och var mitt personliga stöd. De kollade hjärtljuden + sammandragningar, min puls, blodtryck, socker och så gynundersökning plus ul-ljud. Men det var inte vatten som hade läckt, sa läkaren. "Bara" flytningar och allt såg bra ut, fanns tillräckligt med fostervatten osv.
Nu ska jag gå och lägga mig igen och försöka sova. Good night, wherever you are!
Han gör mig sjuk!
Igårkväll tog jag bara 1 proppis för jag kände mig mycket lugnare. Men tji fick jag! Sov bara 5,5 timmar så vaknade vid 02. Tror ni att J hörde av sig överhuvudtaget igår? Eller jo, förlåt, jag fick ett sms där det stod att han var på jobbet mitt på dagen. Efter jag hade sms'at honom förstås...
Han säger att han älskar mig. Hur ska jag kunna tro på de orden när han visar något helt annat? För det han visar för mig kan inte vara kärlek. I så fall måste han nog lära sig vad kärlek är, för kärlek för mig är något fint. När man älskar varandra, bryr man sig om varandra, man respekterar varandra, man litar på varandra. Och massor saker därtill. Han gör tyvärr inte någon av dessa saker. Det kanske är sant att han älskar mig, men att han är oförmögen att visa det? Jag är ledsen, men jag kan inte leva på luft.
Jag är dessutom höggravid och är i allra högsta grad beroende av kärlek och bekräftelse. Han gör mig bara ledsen och besviken, gång på gång.
Jag har gått igenom hela den här graviditeten ensam, är det för mycket begärt att han ska vara mitt stöd de sista 15 dagarna? Eller om det ens blir det... det vet man ju inte.
Det är slut!
Känns såklart tufft att ta det här beslutet så nära inpå K's ankomst till världen. Men hur mycket skit ska man behöva ta? Enough is enough, kände jag bara. Om man inte respekterar eller kan vara ärlig mot den "man säger att man älskar" - så ja... då finns det inget mycket att bygga på.
Jag orkar inte vara den som ger och ger... och aldrig få något i gengäld.