Äntligen hemma!

Ja, nu är det färdigjobbar för min del:-) Helt otroligt! Jag har jobbat alldeles för mycket(9,5 h övertid) den här veckan som har varit... inte direkt så man borde jobba när man är höggravid och ska ha barn om 12 dagar. Menmen! Nu är det över iallafall:-) Egentligen känns det inte helt 100 bra, för jag har lämnat en hel del jobb åt mina kollegor.. men samtidigt så kan jag ju inte hjälpa att 2 var på semester den här veckan. Då fick man ju 1 extra tjänst den här veckan.. plus att jag lärt upp min vikarie mån-ons(efter hennes ordinarie jobb mån. och innan tis-ons).

Jag hade lite ont i huvudet idag och antingen var det för att jag var överarbetad eller för att jag tagit sömntabletter i så många dagar nu. Ikväll ska jag ta 1,5 proppis plus 1 zyprexa. Mailade min läkare och frågade igen om zyprexa och det var ok att ta det. Han skrev att jag skulle höra av mig om jag ville ha lite tätare kontakt vid förlossningen. Finns ju viss risk att jag blir speedad då.

J var här igår och det var skönt. Jag fick skälla en del... sa bland annat "en normal kille hade städat lägenheten(han kom med morgontåget och åkte hem och satt här och jobbade tills vi skulle till KS) och köpt 10 röda rosor". Då lomade han iväg och hämtade en vas med 10 röda rosor... :-P Han hade visst köpt blommor, där chockade han mig lite;-) Jag grät en skvätt också, för det gör mig så ledsen när jag tänker på hur han har behandlat mig under graviditeten.

Jag hoppas verkligen att han anstränger sig nu. Vore skönt om saker och ting kunde ordna till sig!

Guldmedlem minsann!

Jepp! Det har jag blivit på Sf bio:-) Det hade jag aldrig trott, för så himla ofta har vi väl ändå inte gått på bio? Sist såg jag "G Force" med boysen och helgen innan det "Flickan som lekte med elden" med J.

Undra vad man får för extraförmåner när man är guldmedlem? Får man sitta i en kungastol i biosalongen då? :-)

Varför fortsätter jag drömma?

Ja, J är uppenbarligen en skitstövel som är helt oförmögen att visa att han älskar mig. Varför fortsätter jag drömma om att han kanske kommer här med en jättebukett röda rosor? Inte för att det skulle ursäkta hans beteende men det skulle iallafall göra mig glad! Men han har ju blivit så jävla snål och dessutom behöver han sina pengar så att han kan köpa sprit och cigg.

Ja, varför är jag så förbenat naiv och godtrogen? Tror och hoppas att han helt plötsligt ska ändra sitt beteende. Lika bra att vara inställd på att han inte kommer göra det. För varför skulle han göra det nu, helt plötsligt när inte har gjort det tidigare? Jag menar, det är inte första gången jag säger till honom vad jag tycker/tänker/känner.

Jag ska försöka komma ihåg att boka en tid på Familjerådgivningen, men det lär väl inte finnas någon tid innan Lillebror kommer. Men hoppet är det sista som överger människan;-)

This sucks big time!

Som vanligt så vaknade jag för tidigt... Tog 1,5 proppis igår men vet att jag vaknade vid 23(eller hade jag inte somnat än då??) och sen så vaknade jag här vid 03 någonting... Det är INTE kul att inte få sova. Det är så konstigt, för jag känner mig inte speciellt speedad, men det är jag ju förmodligen eftersom jag inte får sova. Det första jag tänkte på när jag vaknade nu, var J och hur det kommer bli med allting... Känns inte speciellt kul att man kommer bli ensam med en liten bebis plus boysen. Men samtidigt, hellre ensam ensam än ensam i ett förhållande. Jag kan inte vara den som ger och ger hela tiden. Det går inte.

Nej, jag måste köra mitt race - vara ego och bara tänka på mig själv och K's bästa!!

Tippis

Tack för dina ord, de värmer samtidigt som de gör mig ledsen(tårarna rinner) för jag känner likadant. Det här är förmodligen min sista graviditet och jag älskar ju att vara gravid! Och så har man inte fått känna sig älskad och ompysslad. Menmen, jag kan inte gå och gräma mig över det nu. Nu är det nära, nu är det bara 13 dagar kvar :-) Tack för att DU finns - Du är toppen!! *kramar*

Ikväll är det Grey'an =)

Så ikväll blir det inte läggdags förrän 22! Var ju JÄTTELÄNGE sen jag gick och la mig så sent;-)) Tänkte faktiskt försöka sova till 08 imorgon, OM det går... Vi får väl se...

Sköööönt, imorgon blir det en kort dag på jobbet eftersom vi ska till KS på inskrivning. 15 ska vi vara där. J ska ta tåg imorgonbitti. Hoppas han får biljett på Tradera bara... Jag kommer bli jävligt besviken om han inte kommer. Men samtidigt, what else is new liksom?

Lite konstigt, bara 2 dagar kvar på jobbet och det är inte hela dagar *tjohoooooo* :-p

Jag skulle kunna gå och lägga mig nu känns det som, men jag ska hålla mig uppe... Later!

Uppe igen...

..hade tänkt ligga i sängen 1 timme men är uppe igen så är nog mer speedad än vad jag tror, eller hur jag nu ska uttrycka det.

Ikväll måste jag ta 2 proppisar. Min kropp behöver sova.

Fick halsbränna när jag låg i sängen och hittar givetvis inga rennie! *gaaaah* Köpte ju alldeles nyss nya på Apoteket, så de kan inte vara slut... men de ligger väl någonstans och skräpar...

Tänker mycket på J och funderar på om han verkligen ska ta sig i kragen. Jag VILL ju att det ska funka. Men jag vill inte ha det som vi har haft det de senaste månaderna. Nej, det vägrar jag. Så jag tänker fortsätta tänka som så att det är slut, tills han verkligen visar mig att han anstränger sig och VISAR mig att han älskar mig. Handlingar betyder så mycket mer än ord. Han är expert på att säga saker som sedan inte händer. Och jag är lika jävla dum varenda gång och tror på honom... Well, en dålig sida jag har! Att jag är fruktansvärt naiv och godtrogen.

Naptime!

Nu ska jag gå och vila mig en timme innan det är dags att gå upp och göra sig iordning för jobbet. Pratade med Dani på facebook en bra stund. Mycket trevligt=) Det var väääldigt länge sen.

Hoppas ni får en finfin onsdag gott folk!

njut livet

ett andetag i sänder

Ett LITET plastkort med de orden, köpte jag igår. Plus en ljushållare som var en krona och även ett litet smyckesträd. E ska få kortet med texten, passar bra in på oss som är md;-)

Nope, det går inte!

Omöjligt att somna om. Det känns inte som att jag är speciellt jätteuppvarvad, men det måste jag vara. Eller inte jätte SÅ, men tillräckligt tydligen för att jag ska vakna efter 5-6 timmar och vara klarvaken i knoppen.

Dessutom blev jag hungrig nu, så lika bra att gå upp och äta någonting.

Ja, vad ska man säga? Några av glädjeämnena som följer med dig när du har en psykisk sjukdom;-) Ja, inte att bli hungrig mitt i natten alltså:-p




Räckte tydligen inte med 1,5 proppis...

För nu e jag klarvaken igen. Jättekul. Inte. Jag behöver få sova, men jag ska lägga mig strax igen. Behöver bara få ut lite tankar från min hjärna.

Idag är det prick 2 veckor kvar tills jag får träffa K=) Jag kan inte fatta det!! I helgen måste jag köpa ett skötbord, eller så har jag is i magen och väntar till nästa vecka när J kommer igen. Han kommer imorgon för att vara med på inskrivningen på KS, men åker hem på fredag igen. Jag frågade om han kommer igen på måndag och då sa han Ja... Han brukar aldrig åka hit längre på måndagar, så vi får väl se... Men, det är på tiden att han gör nåt för mig, som sagt.

Och nu är det bara 3 dagar kvar att jobba!!! *SKÖÖÖNT* Fredag är dessutom halvdag, så... *wiiiiiiiiii* Idag ska jag vara på jobbet 07 för då kommer min vikarie. Vilken himla tur att hon verkar duktig! Annars hade jag ju sagt att jag kunde komma in 2 dagar i nästa vecka, vilket jag egentligen inte ville.

Hoppas verkligen att K stannar där han ska och att det blir ett planerat snitt och inget akutsnitt. Vore så skönt med en bra förlossning, för omväxlings skull;-)

Ninnis

Jag vet inte hur jag själv gör kommentarer så det får bli ett nytt inlägg... Tack för ditt stöd! Igår så hade vi ett ganska bra samtal iallafall. Det KÄNNS som att han börjar förstå, men det återstår att se. Jag är nog ganska stark, min sjukdom har gjort mig stark och mycket medveten om mig själv och mina bra och dåliga sidor;-)  Men du är också stark! Du tog beslutet att bli ensam, trots bebisen i magen. Inte många som skulle göra det i en sån sits! Kramar till dig!

Kan inte somna!

La mig för ca en halvtimme sen... Pratade lite med J i sängen... Och jag blir bara så ledsen när jag tänker på vad jag har fått stå ut med under den här graviditeten. Är det för mycket begärt att han ska vara mitt stöd de sista 14 dagarna?? Jag tycker inte det. Självklart kan jag vara hans stöd, men just nu borde det faktiskt få vara jag som står i fokus och inte han.

Det är en jävla tur att jag har mått så bra som jag har gjort... annars hade jag förmodligen legat på psyket.

Idag fick jag åka in till Förlossningen. Det var nämligen blött i trosorna idag - IGEN... likadant som igår... och då tänkte jag att det är bäst att ringa och höra vad de säger. Med T och N så gick det inte att undgå att det var vattnet som gick men man har ju hört att det kan sippra ut också... Förlossningen tyckte jag skulle åka in, inom några timmar och kolla upp det. Marran var snäll och skjutsade mig och stannade kvar och var mitt personliga stöd. De kollade hjärtljuden + sammandragningar, min puls, blodtryck, socker och så gynundersökning plus ul-ljud. Men det var inte vatten som hade läckt, sa läkaren. "Bara" flytningar och allt såg bra ut, fanns tillräckligt med fostervatten osv.

Nu ska jag gå och lägga mig igen och försöka sova. Good night, wherever you are!

Han gör mig sjuk!

Igårkväll tog jag bara 1 proppis för jag kände mig mycket lugnare. Men tji fick jag! Sov bara 5,5 timmar så vaknade vid 02. Tror ni att J hörde av sig överhuvudtaget igår? Eller jo, förlåt, jag fick ett sms där det stod att han var på jobbet mitt på dagen. Efter jag hade sms'at honom förstås...

Han säger att han älskar mig. Hur ska jag kunna tro på de orden när han visar något helt annat? För det han visar för mig kan inte vara kärlek. I så fall måste han nog lära sig vad kärlek är, för kärlek för mig är något fint. När man älskar varandra, bryr man sig om varandra, man respekterar varandra, man litar på varandra. Och massor saker därtill. Han gör tyvärr inte någon av dessa saker. Det kanske är sant att han älskar mig, men att han är oförmögen att visa det? Jag är ledsen, men jag kan inte leva på luft.

Jag är dessutom höggravid och är i allra högsta grad beroende av kärlek och bekräftelse. Han gör mig bara ledsen och besviken, gång på gång.

Jag har gått igenom hela den här graviditeten ensam, är det för mycket begärt att han ska vara mitt stöd de sista 15 dagarna? Eller om det ens blir det... det vet man ju inte.


Det är slut!

Ja, jag har gjort slut med J. Orkade inte mera. Innerst inne vill jag inte att det ska vara slut och jag gjorde det nog i ett sista desperat försök för att få honom att försöka anstränga sig, att försöka VISA att han älskar mig, vilket han hävdar att han gör. Men han visar allt annat. Och hitills har han bara visat mig att jag gjorde rätt som gjorde slut.

Känns såklart tufft att ta det här beslutet så nära inpå K's ankomst till världen. Men hur mycket skit ska man behöva ta? Enough is enough, kände jag bara. Om man inte respekterar eller kan vara ärlig mot den "man säger att man älskar" - så ja... då finns det inget mycket att bygga på.

Jag orkar inte vara den som ger och ger... och aldrig få något i gengäld.


hits