cherinne

La mig för ca en halvtimme sen... Pratade lite med J i sängen... Och jag blir bara så ledsen när jag tänker på vad jag har fått stå ut med under den här graviditeten. Är det för mycket begärt att han ska vara mitt stöd de sista 14 dagarna?? Jag tycker inte det. Självklart kan jag vara hans stöd, men just nu borde det faktiskt få vara jag som står i fokus och inte han.

Det är en jävla tur att jag har mått så bra som jag har gjort... annars hade jag förmodligen legat på psyket.

Idag fick jag åka in till Förlossningen. Det var nämligen blött i trosorna idag - IGEN... likadant som igår... och då tänkte jag att det är bäst att ringa och höra vad de säger. Med T och N så gick det inte att undgå att det var vattnet som gick men man har ju hört att det kan sippra ut också... Förlossningen tyckte jag skulle åka in, inom några timmar och kolla upp det. Marran var snäll och skjutsade mig och stannade kvar och var mitt personliga stöd. De kollade hjärtljuden + sammandragningar, min puls, blodtryck, socker och så gynundersökning plus ul-ljud. Men det var inte vatten som hade läckt, sa läkaren. "Bara" flytningar och allt såg bra ut, fanns tillräckligt med fostervatten osv.

Nu ska jag gå och lägga mig igen och försöka sova. Good night, wherever you are!