Att leva med ett barn som har ett funktionshinder

Ja, det är inte så himla lätt alla gånger. Men jag blir så irriterad på J när han är på mig om ditten och datten, bla bla. Det är faktiskt tack vare mig som T har fått sin diagnos överhuvudtaget! Vi var på BUP några gånger innan jag fick M att gå med på att vi skulle göra en utredning. BUP tyckte ju innan "jamen, det där kan ju vara normalt" osv. Och i våras fick han sin diagnos: adhd, trotssyndrom och emotionell störning.

T vet fortfarande inte om att han har adhd men jag känner att jag skulle vilja prata med honom om det, men samtidigt är det svårt att veta hur man ska uttrycka sig. Träffa T's kompisar's föräldrar igår i centrum och de har 2 barn med funktionshinder. De hade en jättebra cd-skiva som jag ska få låna.

BUP har inte varit till mycket hjälp. I våras så tyckte de T skulle gå i terapi för det här med "emotionell störning". Har det hänt nåt? Näe.... Jag vill kontakta np-teamet i Uppsala men i och med att jag inte har någon bil blir det ju svårt att sitta och ta sig dit... och dessutom har jag inte haft tid och ork nu när det varit hysteriskt på jobbet plus att jag faktiskt är höggravid. Väldigt trött på kvällarna har jag varit. Märker också att jag inte kan gå lika snabbt.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits